Varning för långt inlägg  | Jinx

Jinx

Annons

Varning för långt inlägg 

De som känner mig vet att jag har en allt annat än bra relation med min biologiska far. Stora delar av min uppväxt har bestått av besvikelser på just den punkten. 

När jag var 8-9 år träffade han en dam som inte tyckte om mig. Alls. Från cirka första stund behandlade hon mig som att jag antingen inte fanns eller som om jag var en ovanligt otrevlig insekt. Det hade kanske inte behövt vara ett så stort problem om det inte var för att jag tvingades umgås med henne ensam varannan helg då min far jobbade även på sina umgängeshelger. 

Jag har tappat räkningen på alla jular när jag antingen blivit utan julklapp eller sett när hans sambos barn fått mycket dyrare och bättre presenter.  Jag är ganska säker på att det inte är min far som ligger bakom detta utan sambon men det kan kvitta för han borde ha satt ner foten. Brytt sig. Kontakten fanns ändå där fram tills jag var 16-17 för då kom vi till den punkten där min far (i mina ögon) gjorde ett val och det var inte mig han valde utan sin sambo. 

Strax innan jag skulle ta studenten fick vi upp en okej kontakt igen men det blev egentligen aldrig riktigt bra. År av besvikelser och bitterhet följde. På min 20 årsdag skickade han ett sms och önskade mig grattis på 21 årsdagen. Ni anar inte hur många födelsedagar jag har gråtit mig igenom för att han antingen glömt det eller gjort bort sig på något annat sätt. 

Någonstans här flyttade han även till en annan ort och vi pratade efter det i snitt 3 gånger om året. På min födelsedag. På hans födelsedag. Till jul.  Inga besök. Inga tecken på att vilja ha mig i sitt liv. 

Sommaren innan jag skulle fylla 25 fick jag höra på omvägar att han varit nere i Skåne för att hälsa på släkt och vänner. Min telefon var och förblev tyst. Då hade vi inte setts på cirka 3 år. Min mamma blev arg och ringde upp honom. Till svar fick hon att de inte varit nere så länge och därför inte haft tid att hälsa på alla. På min 25 årsdag tog jag därför ett beslut att  bryta kontakten helt och hållet. Jag svarade inte när han ringde för att säga grattis. Jag skickade istället ett sms där jag bad honom att inte höra av sig igen. 
Det har snart gått fyra år och han har inte hört av sig en enda gång. Jag har skickat ett sms till honom där jag bad honom säga till sin sambo att sluta terrorisera mig på Facebook. Han svarade aldrig men hon slutade att skicka meddelanden till mig så jag antar att informationen gick fram. 

Det har påverkar mig oerhört mycket att inte ha en pappa. Nu har jag haft turen att ha en underbar styvpappa som är allt det jag önskar att min egen far var. Men det har påverkat min relation till män och till andra människor överhuvudtaget. Jag har svårt att lita på andra människor. Framförallt har det påverkat relationen till mig själv och det har gett mig en väldigt sned självbild som bland annat ger sig i uttryck att jag känner att jag inte duger. 

Det blev en lång utläggning för att komma till själva poängen: jag har bestämt mig för att byta efternamn då jag fram till nu har burit min biologiska fars namn. Jag blir ständigt påmind om honom genom mitt namn. Dessutom blir det som att han fortfarande har rätt till en del av mig. I nuläget är jag inte intresserad av att ge honom det och därför kommer jag att byta till min mammas efternamn. 

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats